THE MORE I THINK, THE MORE I FEEL LIKE CRYING.


ALDRIG, aldrig någonsin trodde jag att jag skulle tycka att sushi faktiskt var gott. Har alltid varit mer eller mindre spyfärdig bara jag tänker på det men ack så fel jag hade. Eller ja i stora mängder blir man lätt spyfärdig. Men har faktiskt inget emot att äta det längre.

Har inte varit på någorlunda bra humör de senaste veckorna, det enda som tröstat lite är väl typ mat. Varje gång jag vaknar och ser mig själv i spegeln vill jag bara gå och lägga mig igen, jag blir bara påmind om hur mycket jag vill smälla till alla så kallade läkare. Vill inte lämna lägenheten, vill inte träffa människor. Vill bara hem, till någon som förstår.

MESSAGES

Leave me a lovely message here:
But please notice:
- I DO NOT answer questions like "Allt bra med dig?" etc. but feel free to ask me anything else.
- I DO NOT care about your "frågestunder" or "tävlingar".
- DO NOT advertise!

Name:
Remember me?

E-mail address: (Your e-mail address is safe with me!)

URL/Blog:

Message:

Trackback
RSS 2.0